torsdag 28 juni 2012

Lite spänning i tillvaron


När jag kommer hem från Ica möts jag av två barn som befinner sig på vårt hustak. Konstigare saker har hänt i familjen Wälivaaras historia och jag antar att dom letar efter något (har de kastat/sparkat upp en boll kanske?). När jag informeras om att barnen "hoppar studsmatta" börjar en viss oro och panik infinna sig i mammakroppen. Barnen har alltså dragit studsmattan och ställt den på baksidan just nedanför hustaket och har på så sätt fått sig en väldigt fartfylld och spännande kvällsaktivitet. Jag, blivande pedagog, försöker lugnt och sansat be barnen klättra ner från hustaket då jag anser att det är en tämligen riskfylld aktivitet de håller på med...Emil försöker dock lugna mig med att det är "lugnt", de har tydligen hoppat flera gånger redan och att det är jätteroligt och att det då även är "helt säkert". Jag tycker inte att det varken är lugnt eller säkert, och att de redan hoppat flera gånger medverkar till att den pedagogiska nyansen på samtalet urholkas allt mer...Jag tar istället fram min arga röst och skriker GÅ NER FRÅN HUSTAKET OMEDELBART...Det fungerar, djupa suckar hörs från de mycket besvikna barnen, personligen så börjar mina inre bilder av barn som har brutna nackar och ben så sakeliga försvinna när jag ser dem gå ner från hustaket. 

Väl nere på backen påbörjas ett ivrigt övertalande att det ska hoppas mer i morgon- "Det är ju ingen fara, det är jättekul och man studsar ju inte så långt" är argument som jag matas med. Under morgondagen skulle jag minsann få se hur ofarligt det är med mina egna ögon...  Jag kontrar med att jag INTE vill se, och det säkert är jättekul ända tills nån 1. Ramlar ner från taket. 2. Ramlar fel och hamnar med nacken på studsmattan och resten av kroppen hamnar utanför studsmattan. 3. Får "felstuds" och studsar bort till tjottahejti istället för att landa där man tänkt från början och bryter på kuppen ett eller hundra ben och får helkroppsgips resten av sommaren/livet... Ja, jag antar att mina argument är lite tunnare än barnens "skojighetsargument", men det är en av fördelarna med att vara den vuxna i sammanhanget. Jag vinner den här gången.Inga barn får hoppa studsmatta (som inte har ett fullt fungerande skyddsnät)- från hustaket. Punkt slut. Ja, jag vet att jag framstår som en av världens tråkigaste morsor men sån är jag...

Adrenalinet och paniken har sakta avtagit efter kvällens spänningsfyllda situation, men jag måste nog se till att antingen: 1. Bränna upp studsmattan. 2. Spika igen fönstret som de använde för att ta sig ut på taket från..3. Introducera mer stillsamma och mindre spänningsfyllda uteaktiviteter så likande händelser inte upprepas igen...Kanske kan blomplockning vara ett alternativ? Ja så blir det nog, imorgon ska vi plocka blommor i en fart så att klockorna stannar (och jag slipper få hjärtstopp igen) :-) 

Ha en lugn och säker och spänningslös kväll allihop!






Ja så här kreativt hade barnen fixat till. Efter kvällens hoppaktiviteter hade skyddsnätet eliminerats nästan helt, för det FANNS ett skyddsnät på studsmattan senast som i morse...Antar att skyddsnätet var i vägen för hoppandet...

tisdag 26 juni 2012

Igår nådde ett mycket sorgligt dödsbud fram till oss. Jag hittar inga ord för hur det känns och mina tankar går till min släkt och anhöriga.

Kram.

tisdag 19 juni 2012

I väntan på ökad friskhet

Då var vi hemma från sjukhusvistelsen. Elias har fortfarande feber och är jättetrött, men nu får han åtminstone behålla det han stoppar i sig så förhoppningsvis kommer han att piggna till inom ett par dagar. Jag tycker att han gärna får piggna till så snabbt som möjligt, det är förvisso ganska mysigt att han vill sitta i knät och bara vara, det värsta är att jag inte får så mycket gjort- kan bara sitta och titta på hur gräsmattan blir "balningsbar", (gräsklipparna är dock trasiga så man kan ändå inte klippa den), vi har inte satt potatisen, eller sått grönsakerna än heller, och så vore det ju bra om man kunde hjälpa till i lagårn också.. Elias börjar även själv bli less, han ska enligt honom själv också jobba, så ingen av oss har egentligen varken tid eller lust med sjukdomligheter just nu. Varför kan vi inte bara få bli friska. *suck.

För övrigt så lyser träningsvärken med sin frånvaro. Hur sjukt är det att inte känna någon som helst träningsvärk efter 11 timmar på en cykel? Jimmie mumlar om att vi "körde för sakta", och att vi till nästa år ska satsa på en sub9-grupp (man cyklar med en grupp som har som mål att ta sig i mål på under nio timmar), men det tycker jag låter lite för sinnessjukt för min smak. Jaja, vi får se om dom sinnessjuka tankarna smittar av sig på mig så småningom eller inte. Troligen står jag emot, men man vet aldrig.

Nä, nu blir det till att röja i tvättstugan lite medan Elias sover i väntan på att Jimmie kommer hem och byter av mig. Då ska jag ut och löpträna även om klockan hinner bli tre på natten så ska jag ut! Och kanske, kanske kommer Eliasälsklingen att bli piggare till i morgon så vi så smått kan återgå till de ganska trevliga vanligheterna igen.

måndag 18 juni 2012

En mycket matt och trött Elias

Elias magsjuka är inget att leka med. Han blev bara tröttare och mattare av allt kräkande så vi åkte in till Umeå då vi inte fick i honom tillräckligt med vätska...väl där så blev vi inlagda och vi ligger nu på barn 2 så Elias ska få i sig vätska igen. Han är fortfarande väldigt trött och vill bara sova, men vi får hoppas att det börjar vända nu när kroppen återfår lite vätska.

Stackars lilla älsklingen.

söndag 17 juni 2012

Magsjukan is in da house- igen

Eländet vill aldrig ge sig. Minstingen har varit sjuk sen i går natt, och den här natten åkte mellanbarnet dit igen. Det här verkar sannerligen aldrig vilja gå över. Vätternrundan, släng dig i väggen, dig knäckte jag på 11:05 timmar, den här så kallade Kräksrundan verkar vara mer svårknäckt, den rundan håller tydligen på i drygt två veckor, dag som natt vilket är liiite för länge och mycket i mina ögon...stackars barnen bara kräks och kräks och får aldrig njuta av sitt sommarlov.

Ja, mina känslor är lite all over the place just nu, i dubbel negativ bemärkelse. Är less less less!

lördag 16 juni 2012

Vätternrundan 2012!

Jag vaknade vid 1-tiden i natt med en 100%ig nervositet i kroppen. Vi hade bytt starttid till klockan 04:00, för att få lite extra sömn, men jag kan säga att det inte blev så mycket extra sömn för min del, kanske tack vare sockermissbruket och nervositeten..Vad gäller sockret så kan jag efter att ha levt på druvsocker, godis och energibars i 11 timmar, konstatera att jag inte vill se socker på minst fjorton dagar, längtar till mitt vanliga sockerfria fil och havregryn, sockerfria sallader, ja jag är nog sugen på allt som inte innehåller kolhydrater vis närmare eftertanke. Protein, fett och fiberdiet, here I come.

Hursomhelst, vi åkte iväg klockan 4:00. Min största fasa var att jag inte skulle få fast skorna i pedalerna, men det gick bra trots allt. Sen efter ca 300 meter började det duggregna, duggregnet övergick så småningom till kallt hällregn som höll på i 15 mil. Hällregnet övergick sedan till
motvind och motvinden höll på som värst i kanske fem sex sju mil, sen klarnade det upp och blev riktigt vackert väder. Det vackra vädret gillades allra bäst.

Ja, vad gäller cyklingen så cyklade vi på som tokar i både hällregn, motvind och vackerväder. Vi blev alltså både blöta, kalla, stelfrusna och tillslut hyfsat varma. Förutom vädret så hade vi som plan att försöka hitta grupper som körde i ungefärligt 30-tempo, och vi åkte snålskjuts på såna grupper och även lite snabbare grupper, som gjorde att vi fick ett i mina ögon bra medeltempo (29, nånting på hela turen)

Ja vad mer kan jag berätta. Det här har varit en resa för både kropp och själ. Varje muskel i kroppen ömmar lite lagomt och själen har även fått sitt- jag som trodde att jag aldrig skulle fixa detta så här bra har nu lärt mig en sak om mig själv, jag klarar mer än vad jag tror och den känslan ska jag ta med mig i allt jag gör hädanefter. Den här cykelturen har även gett mig ett kvitto på att träning lönar sig- f-n va gött det är att få känna att man kan braka på i backarna och när man tror att orken ska vara slut så finns det en massa mer att ge, hoppas att alla får uppleva den känslan nån gång!

Ja den här resan har gett mer än jag kunde ana. Jimmie pratar redan om
nästa års tur, men mig ska man nog bearbeta om en sisådär nån vecka, för trots att turen gjort att jag rent mentalt har vuxit flera centimeter så talar kroppen och alla ömmande muskler sitt tydliga språk- "jag vill INTE INTE INTE cykla nå mer, jag vill sova i hundra år och vila upp mig, äta allt utom snabba kolhydrater och bara vara", så vi kör på den linjen ett tag tror jag. Men bara ett tag, för jag måste ju kolla om det här gjort mig till en snabbare och starkare cyklist...:-)

Jag tog mig runt dom trettio milen på 11:05:55 ( varav 59 var tid vi stod stilla). Det är en tid som jag är mer än nöjd med.

Kram på er från en trött men mycket stolt Helena.

fredag 15 juni 2012

Socker är min bästa vän.

Ja så ligger jag i sängen och försöker sova lite innan vi ska dra iväg. Klockan är snart 21:13 och jag är inte det minsta trött. Jag är rättare sagt hög. Hög på socker. En del menar att det kan va bra att sova lite innan man ska cykla 30 mil men jag menar att det behövs inte, för med tanke på alla kolhydrater jag stoppat i mig idag så är jag speedad, och med alla kolhydratrika häxblandningar och diverse geléer och energyboostmedel som finns i cykelväskan så finns det inte en chans att jag lär somna under tiden vi bänglar oss runt vätternsjön heller. Troligen lär jag sitta totalt speedad och kanske åker jag dit för doping med tanke på alla vansinniga kolhydrater jag bär i och på mig. Oh yeah, här ska det cyklas minsann (sockerspeedad är bara förnamnet)!!!!!!!!!!!!

Dagen tillbringades för övrigt i strosarläge. Vi har gått och kikat och handlat lite högst (icke) nödvändiga cykelsaker i mässtältet. Sen tog vi en trevlig fika och efter det så åkte vi hemåt och ägnade våra tankar åt dilemmat "vad ska vi ha på oss så vi inte fryser/svettas eller blir blöta under turen????". Ja det dilemmat har vi inte klarat upp än och jag är lika förvirrad som innan vi började tänka.. Hursomhelst så blir det nog bra tillslut ändå säger jag...Nu MÅSTE jag försöka sova- godnatt!!

Har ingen bild på sockret så det får bli några andra bilder!

onsdag 13 juni 2012

Mot vätternrundan!

Ja då sitter vi på bussen på väg mot 2012 års cykelevent- vätternrundan. Veckan har bjudit på några överraskningar som medverkat till att uppladdningen inte blivit som planerat, istället för korta, peppande temporundor så har jag legat sjuk i detox deluxsjukan i två dagar. Nu finns det dock hopp om liv, och jag börjar så sakteligen återfå hoppet om att kunna styra upp det här vansinnet och nu är det bara att tagga i x antal timmar ner till Motala.

Jag återkommer när det händer nåt mer i mitt liv än att åka buss!:-)

söndag 10 juni 2012

Optimal timing.

Jag går rakt på sak idag- tre av tre barn har insjuknat i magsjuka. Känner att timingen inte kunde ha varit sämre, för om lite mindre än fyra dagar drar vi iväg till Motala för lite frenetiskt cyklande i 30 härliga mil. Jag ska INTE bli sjuk, för jag har faktiskt börjat se fram emot det här och det skulle det skulle kännas som världens största nederlag om vi tvingas stanna hemma för att ligga och kräkas...nä, vi ska helt enkelt klara oss levande och kräksfria ur det här, punkt slut.

Lägger in en bild på en kattunge- för att försöka tränga bort alla osöta och desperata känslor som bor i mig just nu...VILL INTE HA MAGJUKA NU!!!!!!!

måndag 4 juni 2012

Det ligger en demon i mitt kaffe

Det är måndag morgon och jag upptäcker att en demon lagt sig längst ner i min kaffekopp- En demon i kaffekoppen som kanske varslar om ond bråd död är just vad jag behöver just nu, med slutuppgifter i ledarskapskursen som ska in på opponering, och sen så ska jag ju upp på cykeln och cykla med x antal tusen andra om 10 dagar. Tack säger jag, det känns ju såå mycket bättre att få en liten måndagsdemon i present!

Fast å andra sidan, den KAN ju hända att demonen är en snäll sådan och hjälper mig överleva både ledarskapsuppgifter och galna cykelupptåg. Antar att man ska tänka positivt och inte se ond bråd död i kaffekoppen, så härmed deklarerar jag kaffedemomen som en sjyst snubbe...Eller så dränker jag den med mer kaffe och vinner ändå, bara för att vara på den säkra sidan. Jag är liks inte så vidskeplig av mig. Helena kaffedemomen 1-0. Moahahaha!!

söndag 3 juni 2012

En lyckad söndag och en lurad tysk turist

Idag åkte familjen Wälivaara till stan för att bränna lite p-e-n-g-a-r. Nu när jag råkar vara en relativt überfattig student så blev det inte så värst mycket brännande, men jag kom iaf hem med ett par rosa jeans och avmaskningsmedel till katten- det gäller att spendera pengarna väl när tillfälle ges...! Sist men inte minst så gjorde jag ytterligare en säker och god investering i form av en god kladdkaka med grädde på, så stadsturen blev helt klart lyckad och lite till. När vi kom hem så gick jag och hunden på promenad, varvid en tysk turist kom fram till mig och berömde mig för att jag hade en sån lydig hund...-jag sa inget om hans grava misstolkning utan log, tackade och gick vidare- jag och Rojbos har officiellt lurat en stycke tysk turist!!! Efter lurendrejandet av den tyska turisten så körde jag lite handjagargräsklippare utan motor, så då fick jag svettas bort den goda kladdkakan som intogs under stadsturen... Ja och nu sitter jag och den övergivna chipsskålen och tänker njuta liiiite till av dagens mycket lyckade konsumtion och att dåraktiga tyskar med noll koll på hundlydnad råkar promenera i byn en kväll som denna....trevligt att det finns dagar fulla av händelser som gör en så glad...

Ha en mysig kväll allihop, och kram på er!


En icke lydig hund


En människa med kladdkaka i magen