söndag 31 mars 2013

Livstecken

Jag måste än en gång belysa min totala oförmåga att blogga oftare än en gång per sekel. Egentligen borde jag ge upp med detta bloggande men nu ger jag er här ett litet tämligen sällsynt och nästintill utrotningshotat blogginlägg. Läs och begrunda:-)

För att ge er en snabb uppdatering sedan förra blogginlägget, Vasaloppsåkandet avklarades efter många timmars envetet stakande. Hade inte tänkt staka så mycket som jag gjorde, men då spåret försvann på grund av plusgrader och tusentals andra skidåkare som åkte före oss så hade jag inget val än att utmana/plåga/döda de stakmuskler jag lyckats jaga ihop under den mycket korta/minimala skidträning jag gjort under året... Hursomhelst så tog vi efter många om och men i mål, ganska nöjda över den 9mil långa skidbedriften. Konstaterar att det kommer att dröja ett tag innan jag gör om samma idiotiska bedrift. Att staka 9 mil ospårat hör inte till mina favoritsysselsättningar. När jag väl kommer på att anmäla mig igen så ska jag försöka åka mer skidor än de 5 mil jag samlat ihop inför detta lopp. All skidträning kommer då att ske på ospårat spår och utan någon som helst fästvalla under skidorna, för då kommer jag att vara mer än väl förberedd (kanske vinner jag) på 9 snabba mil i Dalarnas djupa och mörka skidskogar. Men nu börjar jag se fram emot cykelsäsongen igen, skidorna har fått semester för säsongen och cykeln ska nu fram på riktigt så vi får börja träna för årets Vätternrunda. 30 (eller 200) mil på cykeln känns betydligt mer lockande än 9 (eller 1) mil på skidor. Ja så tokigt ställt är det i min hjärna. Mycket tokigt ställt...;-)

Annars då? I nuläget har vi påsklov och befinner oss i nuläget i Joeström hos mamma och pappa. Vi åker skoter, umgås med släkt å vänner, åker skidor/Bob/skrana och bättrar på träningsformen med hjälp av sjuka mängder godis och muurikagrillade hamburgare/pannkakor. Livet är med andra ord ganska trevligt och idag ska vi försöka ta oss ut när snöandet ger med sig.

Ha det gött allihop! /H