Var ute på säsongens andra cykelrunda idag. Solen stod högt på den klarblå himmelen, snålblåsten var väl en aningens mindre angenäm än den klarblå himmelen, men vad gjorde väl det - värmen låg i luften och vi hade bestämt oss för att ta en tur på snabbhojarna. Sagt och gjort, vi trampade på i hopp om att turen skulle bli särdeles angenäm. Efter ca två mil så skulle vi upp för jävulsbacken- en flera km brant klättringsetapp som alltid är sjukt jobbig för otränade cykelben. Det började bra, sen märker vi att det ligger sjutusans mycket is här och var. Och så kommer det ännu mera sjutusans is här och var. Och plötsligt är hela vägen bitvis full med sjutusans mycket is. Jaja, vi smyger fram, och klarar oss utan att dratta omkull. Vi tar oss upp för jävulsbacken och får maxpuls och mjölksyra med på köpet. Nu måste väl iseländet vara bortsmält på resten av vägen, för det ÄR inge kul att cykla med racerdäck på ishalka. Tro mig. Inte ens i uppförsbacke. Som sagt, när vi väl ska ner för en lika brant och lång nedförsbacke, så ser vi att isen ligger som ett smäck över hela körbanan. Kul. Så medan de tappra männen i gruppen hoppar av cykeln och går, så lossar jag, den lata, bekväma och smarta kvinnan den ena skon och rullar lugnt och försiktigt ner för en backe som vi vanligtvis brukar ligga i 50-55 km i timmen nerför. Det vore ju som kul att överleva längre än andra cykelturen tycker jag.
Nåväl, vi tar oss ner, sen är isen väck. Jag cyklar på, kommer fram dit jag ska och är nöjd över min insats. Summa summarum av denna upplevelse? Har ingen sådan, men jag hoppas innerligt att isen är borta tills nästa gång jag ska ut, trots att is väl aldrig skadat nån som cyklar på ultratunna, odubbade däck. (?)
Ha det gött, och cykla lugnt. //Helena
Vi tog en bild som bevis på att det tydligen är vinter kvar på vissa ställen...
...och jag tog en oerhört genomtänkt selfie när jag äntligen kommit tillbaka till bilen helskinnad!!! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar