Så var ett kort och intensivt cykelpass avverkat. När vi väl skulle börja så kände vi några små, små ynka regndroppar, ungefär såna där droppar som bringar tur om man får dem i håret på sin bröllopsdag...Så vi brydde oss inte så värst mycket - lite regn har väl ingen dött av...
Det här var inga turdroppar. Det här var blöta, kalla aprildroppar, och dom tog med sig en mycket kall och uppfriskande snålblåst...Så där satt jag, felklädd i snålblåst/motvind och hällregn och känner att regnet håller på att söka sig in genom diverse hål i byxgrenen, har så småningom noll känsel i fingrarna och ser sämre än en blind mullvad i mörker, så jag blev inte så förvånad när en lätt känsla av motstånd till dagens cykelpass infann sig i kroppen...Undrar om det kommer att bli sånt här väder på vätternrundan? Skulle kännas sådär lagom käckt att sitta och cykla i 30 mil om det regnar som det gjorde idag! Då tror jag att jag vill dö istället.
Så det blev inte fem mil som planerat, utan vi vände efter två, vilket i sig känns som ett nederlag..Dock körde jag på som en tok i hopp om att inte frysa fast i sadeln, så vi tog oss fram och hem ganska snabbt! Nästa gång ska jag inte ta cykelbyxorna med ett femcentimeters hål grenen. Och kanske, men bara kanske ska jag ta en regnjacka och handskar som klarar lite kyla och väta. Eller är jag riktigt smart så klär jag mig på samma sätt nästa gång, och härdar mig, för jag antar att 30 mil kan kännas sådär lagom halvlångt om det regnar och blåser som det gjorde idag...Ja, så ska jag nog göra. Det som inte dödar, det härdar, det är min melodi det. (eller...???!!)
Ha en förhoppningsvis fortsatt torr lördag på er alla!
Kram från Helena - blötdjuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar