onsdag 3 april 2013

Farligheter

Det finns människor som säger att cykelsporten är en riskfylld och tämligen dödsfarlig sport. Endel säger att det finns en risk att slå sig redigt mycket om man kraschar i 50 knyck, blir påkörd av någon annan cyklist eller att man sladdar omkull i en kurva i hög fart pga av några gruskorn. Jag anser att dessa människor har gruvligt fel, det finns nämligen något som är betydligt farligare, och det är:
En död röding på en tallrik. Jajamensan, ni läste rätt. Jag har nämligen bevittnat rödingens farlighet idag under middagen som spenderades tillsammans med svärmor Gertrud, svärfar Arnold och svägerskan Emma. Vi skulle alla äta röding som fångats under påskhelgen, och när vi sitter och pratar om att dessa högt ansedda fiskar inte har några ben som är farliga att svälja så lyckas ett ben fastna ordentligt längst bak i munnen på mig. Min kropp signalerar benets farliga fastsättande och påtalar att fiskben inte ska sitta fast i halsen genom att den börjar hosta nåt så in i norden utan resultat, fiskbenet sitter som ett smock. Försöker tugga knäckebröd i syftet att skicka ner eländet, även detta utan att lyckas. I det här laget har hostandet övergått till manisk nivå. Testar sallad, digestiveglass, vaniljsås, kaffe, och plötsligt så känns det lite, lite bättre. Konstaterar att det troligen var den gräddiga och dundergoda digestiveglassen som kanske hade effekt, men fortfarande, så här ett par timmar efter incidenten så är jag fortfarande osäker på om fiskbenet åkt ner i magen för jag har fortfarande en mycket obehaglig känsla där inne i svalget...kanske kommer det sitta kvar där för evigt, vad vet jag...(?)

Lärdomen av detta är att faran lurar där man minst anar det, så nu när jag sett döden i vitögat efter en stillsam rödingmiddag så kan jag lugnt kasta mig utför branta och grusiga slingriga vägar i 50-60 knyck med cykeln. Jag kan även köra klungkörning där man har två centimeter till framförvarande cykelekipage. Dessa aktiviteten är nämligen betydligt säkrare än att sitta ner och tugga och försöka svälja god och ack så benrik ädelfisk. :-)

Tugga lugnt där ute:-))//Helena




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar