Klorförgiftning och våld i nära simrelationer- kontentan av fjärde simpasset

Har nu genomfört fjärde passet på denna crawlkurs. Konstaterar så här i halvtid att det här simmandet går framåt, dock med vissa, mindre nogberäknade bakslag. Jag kan nu tex simma flera simtag och bara dricka en halvliter vatten per simtag. Båda armarna gör någorlunda samma rörelser. Ibland blir det bakslag när jag glömmer att simma med nån arm. Och ibland, när jag tänker för mycket på hur man ska andas, så glömmer jag bentagen. Eller så glömmer jag bort att jag äger två armar som ska häva den övriga kroppen framåt. Ibland glömmer jag alltihop och då får jag i mig mellan tre och fem liter vatten samtidigt som jag tänker väldigt fula ord. Och då känns det som att livet passerar revy. Men än har ingen drunknat på riktigt, så jag känner att jag ligger på plus än. Jag höll förvisso på att dränka/sänka min äkta hälft genom en hård sim/karatespark när han kom för nära mig, men även han tycks ha sänkt ribban för vad man får lov att tåla när Helena Wälivaara ska lära sig simma crawl. Han sjönk bara en aning, hostade till och mumlade något som jag inte uppfattade i stunden. Undrar hur det egentligen känns att få en hård, oväntad karatespark av nån galning när man är ute på en trivsam/stillsam simtur. Borde ju kännas mindre angenämt iaf. Jaja, tur Jimmie är härdad och tålmodig av sin natur. Han vet att allt har ett pris och att det ligger i hans giv som äkta make att betala i form av att få en oväntad karatespark i ansiktet under en för honom en så trivsam simtur. Vi får väl hoppas på så få karatesparkar under resten av simtillfällena, samt att jag lär mig att inte hinka i mig så gränslöst mycket vatten. Då kanske det här simmandet går vägen till slut, jag slipper bli klorförgiftad och Jimmie slipper bli oväntat misshandlad av en galning som inte kan hålla ordning på benen under simturen.

Ha det gott och simma så lugnt ni kan...:-) /Helena