Jo jag lever, och jag inser...

...att det inte kan vara lätt att vara telefonförsäljare och försöka sälja in sig hos mig idag. När jag lyfte luren och hörde att det var en telefonförsäljare orkade jag bara Inte vara trevlig, inte ens litegrann. Sa direkt att jag inte hade tid, men jag fick inte en syl i vädret, han malde bara på. Orkade bara uttrycka korta mörka hmmmanden med stor irritation, och när han sa "nu när jag har varit så trevlig så kanske vi ska slå till?", så brann jag av och sa mycket kort och bestämt "för mig är du bara en en av många tusen andra telefonförsäljare.. jag säger dessutom aldrig ja till er och det här är slöseri med både din och min tid"... Åh va elak jag var mot stackarn!! Har faktiskt dåligt samvete för jag brukar försöka vara lite trevlig iaf...

Tror att denne telefonförsäljare kommer att vara väldigt sur över alla otrevliga potentiella kunder som jag när han går av sitt pass ikväll, men i ett längre perspektiv så kan det vara det bästa som hänt honom! 

 

Om man ser på saken så här: kanske är jag den som medverkar till att denne byter karriär? Människan säger upp sig på måndag morgon, säljer sin etta på söder och köper första bästa flygstolen så långt bort som möjligt från alla sura människor som bor norr om dalälven. Sen får han blodad tand på nya upptäckter, reser jorden runt, klättrar i berg, upptäcker en ny fågelart på en avlägsen polynesisk ögrupp, träffar sin drömpartner i sydvästra Peru, och får den schystaste eviga solbrännan på köpet och tar slutligen ett jobb som kaffeodlare och lever livets glada dagar bara för att slippa prata med såna sura människor som jag. Ja, jag har kanske dragit mitt strå till stacken trots allt, jag har nog gjort telefonförsäljarmänniskan en stooor tjänst.  Stackarn vet bara inte om det än.

Ha en trevlig helg allihopa hälsar surtanten i Rickleå! ♥