BikeBoost!!

BikeBoost är härmed avklarat! I ett kallt, ihållande regn så tog jag, tillsammans med cykelgruppen Umeå slowriders (gruppen jag ska cykla Vätternrundan med) på tiden 2:59:57 (hade som mål att hålla mig under tre timmar).  Kan konstatera att kropp och själ är tämligen nöjd för bedriften, för idag var en liten påminnelse att livet inte alltid är en Disneyfilm där allt är härligt, torrt och allmänt välbehagligt. Idag fick vi en rejäl dos av både fysiskt och psykiskt motstånd - regn och blåst, tuffa backar, fart, mjölksyra, och sist men inte minst - stora mängder asfaltsgrus och sand som mumsigt snacks förgyllde upplevelsen under hela loppet. Ja nu är "genrepet" inför Vätternrundan genomförd, ska nu försöka få ihop ett ytterligare ett långpass innan det är dags att åka till Motala. 

Allt går bara viljan finns!! Ha det gött allihop!! 

                       

Klorförgiftning och våld i nära simrelationer- kontentan av fjärde simpasset

Har nu genomfört fjärde passet på denna crawlkurs. Konstaterar så här i halvtid att det här simmandet går framåt, dock med vissa, mindre nogberäknade bakslag. Jag kan nu tex simma flera simtag och bara dricka en halvliter vatten per simtag. Båda armarna gör någorlunda samma rörelser. Ibland blir det bakslag när jag glömmer att simma med nån arm. Och ibland, när jag tänker för mycket på hur man ska andas, så glömmer jag bentagen. Eller så glömmer jag bort att jag äger två armar som ska häva den övriga kroppen framåt. Ibland glömmer jag alltihop och då får jag i mig mellan tre och fem liter vatten samtidigt som jag tänker väldigt fula ord. Och då känns det som att livet passerar revy. Men än har ingen drunknat på riktigt, så jag känner att jag ligger på plus än. Jag höll förvisso på att dränka/sänka min äkta hälft genom en hård sim/karatespark när han kom för nära mig, men även han tycks ha sänkt ribban för vad man får lov att tåla när Helena Wälivaara ska lära sig simma crawl. Han sjönk bara en aning, hostade till och mumlade något som jag inte uppfattade i stunden. Undrar hur det egentligen känns att få en hård, oväntad karatespark av nån galning när man är ute på en trivsam/stillsam simtur. Borde ju kännas mindre angenämt iaf. Jaja, tur Jimmie är härdad och tålmodig av sin natur. Han vet att allt har ett pris och att det ligger i hans giv som äkta make att betala i form av att få en oväntad karatespark i ansiktet under en för honom en så trivsam simtur. Vi får väl hoppas på så få karatesparkar under resten av simtillfällena, samt att jag lär mig att inte hinka i mig så gränslöst mycket vatten. Då kanske det här simmandet går vägen till slut, jag slipper bli klorförgiftad och Jimmie slipper bli oväntat misshandlad av en galning som inte kan hålla ordning på benen under simturen.

Ha det gott och simma så lugnt ni kan...:-) /Helena 

Lite is har väl ingen dött av. Eller var det tvärtom?

Var ute på säsongens andra cykelrunda idag. Solen stod högt på den klarblå himmelen, snålblåsten var väl en aningens mindre angenäm än den klarblå himmelen, men vad gjorde väl det - värmen låg i luften och vi hade bestämt oss för att ta en tur på snabbhojarna. Sagt och gjort, vi trampade på i hopp om att turen skulle bli särdeles angenäm. Efter ca två mil så skulle vi upp för jävulsbacken- en flera km brant klättringsetapp som alltid är sjukt jobbig för otränade cykelben. Det började bra, sen märker vi att det ligger sjutusans mycket is här och var. Och så kommer det ännu mera sjutusans is här och var. Och plötsligt är hela vägen bitvis full med sjutusans mycket is. Jaja, vi smyger fram, och klarar oss utan att dratta omkull. Vi tar oss upp för jävulsbacken och får maxpuls och mjölksyra med på köpet. Nu måste väl iseländet vara bortsmält på resten av vägen, för det ÄR inge kul att cykla med racerdäck på ishalka. Tro mig. Inte ens i uppförsbacke. Som sagt, när vi väl ska ner för en lika brant och lång nedförsbacke, så ser vi att isen ligger som ett smäck över hela körbanan. Kul. Så medan de tappra männen i gruppen hoppar av cykeln och går, så lossar jag, den lata, bekväma och smarta kvinnan den ena skon och rullar lugnt och försiktigt ner för en backe som vi vanligtvis brukar ligga i 50-55 km i timmen nerför. Det vore ju som kul att överleva längre än andra cykelturen tycker jag. 

Nåväl, vi tar oss ner, sen är isen väck. Jag cyklar på, kommer fram dit jag ska och är nöjd över min insats. Summa summarum av denna upplevelse? Har ingen sådan, men jag hoppas innerligt att isen är borta tills nästa gång jag ska ut, trots att is väl aldrig skadat nån som cyklar på ultratunna, odubbade däck.  (?) 

Ha det gött, och cykla lugnt. //Helena 

    Vi tog en bild som bevis på att det tydligen är vinter kvar på vissa ställen...

...och jag tog en oerhört genomtänkt selfie när jag äntligen kommit tillbaka till bilen helskinnad!!! :-)

Programuppdateringars gissel.

Att simma i vatten. Är det verkligen tänkt att homo sapiens ska kunna förflytta sig på något annat simsätt än det man först i livet lärt sig? I nuläget, efter kvällens vattendrypande aktivitet så är jag tveksam till det. En kropp som i ett trettiotal år programmerats till att simma på ett särskilt sätt, dvs bröstsim 2.0, ska nu i en grisblink nu lära sig ett helt nytt sätt att ta sig fram i vatten på, dvs crawl 7.1. Kropp och hjärna är verkligen inte synkade eller kompatibla för det här!! Att jag dessutom missat två lektioner redan och förväntas ta till mig missad teknikinfo på en kvart gör inte saken lättare. Att flyta rätt, andas, hålla reda på armbågar, tummar, bensparkar, slappna av på en och samma gång blev nog för mycket för Helenas hjärna. Efter lektionens slut var hjärnan som sagt slut, och kravet på mental vila och reflektion på allt det nya var högst livsnödvändigt. Hur ska detta gå? I ett ögonblick, när hjärnan la av och signalerade hjälp, "jag kan ingenting", så tänkte jag ge upp, och ta riktning mot första bästa studentpub, och med hjälp av dåligt framställd läkarsprit glömma att jag betalade 1800:- j*vla spänn för att utsätta mig för denna mentala tortyr. Men istället för det alkoholbaserade aktivitetsförslaget så inser att jag måste ner i vattnet igen, och dränka mig ännu mer i vad jag ämnar lära mig. Simma, simma, simma, simma. Träna träna träna, så att kroppen tvingas programmera om sig på det här nya, i dagsläget j*vulskt förvirrande simsättet.

För om det så är det sista jag gör, så ska kroppen fixa denna programuppdatering.  Krål 7.1 - Here i come!!! :-) 

Simma lugnt, och god natt. //Helena 

Hejsan!

Ja det var sannerligen ett bra tag sedan. En hel del har hänt i livet sen förra inlägget, både roligheter och tråkigheter. Men nu så slänger jag iväg ett helt, ganska crazy och meningslöst inlägg om att jag numera kommer att gå in i en ny fas i livet. Jag kommer nämligen att börja SIMSKOLA. Jajamensan, ni läste rätt. Har under de senaste åren avverkat en nästan fyraårig universitetetsutbildning, cyklat ansenliga mil på cykeln, åkt en massa dumma mil på skidor, sprungit med andra halvgalna stockholmare å annat löst folk på Lidingö, men detta är nog den allra största utmaningen hittills. Simskola. Förknippar det med död, lidande och förskräckelse. Men har man tagit fan i båten så måste man ro hen iland, så ska jag klara en klassiker innan pensionen så är det bäst att lära sig detta miserabla vattenkrålande. Så skänk en tanke åt mig på tisdagkvällar. För då ligger jag (förhoppningsvis inte på botten av simbassängen) i vatten och gör att simläraren vill byta karriär till nåt som inte så hopplöst som uppdraget att vägleda mig till krålets ädla konst.

Ha det gött, och simma lugnt.

//Helena 

Omdirigering i hopp om mer aktivitet!

Då jag är förunderligt dålig på plita ihop inlägg här så kan ni som vill, kolla in hewa80 på instagram, där är det åtminstone lite mer livsaktivitet än här...:-)

Ha en fin helg allihop!!/H

Farligheter

Det finns människor som säger att cykelsporten är en riskfylld och tämligen dödsfarlig sport. Endel säger att det finns en risk att slå sig redigt mycket om man kraschar i 50 knyck, blir påkörd av någon annan cyklist eller att man sladdar omkull i en kurva i hög fart pga av några gruskorn. Jag anser att dessa människor har gruvligt fel, det finns nämligen något som är betydligt farligare, och det är:
En död röding på en tallrik. Jajamensan, ni läste rätt. Jag har nämligen bevittnat rödingens farlighet idag under middagen som spenderades tillsammans med svärmor Gertrud, svärfar Arnold och svägerskan Emma. Vi skulle alla äta röding som fångats under påskhelgen, och när vi sitter och pratar om att dessa högt ansedda fiskar inte har några ben som är farliga att svälja så lyckas ett ben fastna ordentligt längst bak i munnen på mig. Min kropp signalerar benets farliga fastsättande och påtalar att fiskben inte ska sitta fast i halsen genom att den börjar hosta nåt så in i norden utan resultat, fiskbenet sitter som ett smock. Försöker tugga knäckebröd i syftet att skicka ner eländet, även detta utan att lyckas. I det här laget har hostandet övergått till manisk nivå. Testar sallad, digestiveglass, vaniljsås, kaffe, och plötsligt så känns det lite, lite bättre. Konstaterar att det troligen var den gräddiga och dundergoda digestiveglassen som kanske hade effekt, men fortfarande, så här ett par timmar efter incidenten så är jag fortfarande osäker på om fiskbenet åkt ner i magen för jag har fortfarande en mycket obehaglig känsla där inne i svalget...kanske kommer det sitta kvar där för evigt, vad vet jag...(?)

Lärdomen av detta är att faran lurar där man minst anar det, så nu när jag sett döden i vitögat efter en stillsam rödingmiddag så kan jag lugnt kasta mig utför branta och grusiga slingriga vägar i 50-60 knyck med cykeln. Jag kan även köra klungkörning där man har två centimeter till framförvarande cykelekipage. Dessa aktiviteten är nämligen betydligt säkrare än att sitta ner och tugga och försöka svälja god och ack så benrik ädelfisk. :-)

Tugga lugnt där ute:-))//Helena

Livstecken

Jag måste än en gång belysa min totala oförmåga att blogga oftare än en gång per sekel. Egentligen borde jag ge upp med detta bloggande men nu ger jag er här ett litet tämligen sällsynt och nästintill utrotningshotat blogginlägg. Läs och begrunda:-)

För att ge er en snabb uppdatering sedan förra blogginlägget, Vasaloppsåkandet avklarades efter många timmars envetet stakande. Hade inte tänkt staka så mycket som jag gjorde, men då spåret försvann på grund av plusgrader och tusentals andra skidåkare som åkte före oss så hade jag inget val än att utmana/plåga/döda de stakmuskler jag lyckats jaga ihop under den mycket korta/minimala skidträning jag gjort under året... Hursomhelst så tog vi efter många om och men i mål, ganska nöjda över den 9mil långa skidbedriften. Konstaterar att det kommer att dröja ett tag innan jag gör om samma idiotiska bedrift. Att staka 9 mil ospårat hör inte till mina favoritsysselsättningar. När jag väl kommer på att anmäla mig igen så ska jag försöka åka mer skidor än de 5 mil jag samlat ihop inför detta lopp. All skidträning kommer då att ske på ospårat spår och utan någon som helst fästvalla under skidorna, för då kommer jag att vara mer än väl förberedd (kanske vinner jag) på 9 snabba mil i Dalarnas djupa och mörka skidskogar. Men nu börjar jag se fram emot cykelsäsongen igen, skidorna har fått semester för säsongen och cykeln ska nu fram på riktigt så vi får börja träna för årets Vätternrunda. 30 (eller 200) mil på cykeln känns betydligt mer lockande än 9 (eller 1) mil på skidor. Ja så tokigt ställt är det i min hjärna. Mycket tokigt ställt...;-)

Annars då? I nuläget har vi påsklov och befinner oss i nuläget i Joeström hos mamma och pappa. Vi åker skoter, umgås med släkt å vänner, åker skidor/Bob/skrana och bättrar på träningsformen med hjälp av sjuka mängder godis och muurikagrillade hamburgare/pannkakor. Livet är med andra ord ganska trevligt och idag ska vi försöka ta oss ut när snöandet ger med sig.

Ha det gött allihop! /H

Skidtajm!

Ja då var vi på plats i Mora för ytterligare en liten fysisk utmaning, Vasaloppet! Skidorna är vallade, kolhydraterna intagna och vi har nu stoppat ner oss själva i sängläge och ska försöka sova några timmar, för i morgon blire till att stå på skidor en sisådär nio mil. Jag undrar fortfarande hur det gick till att jag råkade anmäla mig på detta vansinniga upptåg.

Hursomhelst, imorgon ska vi åka allt vad skidorna håller och försöka ha roligt på samma gång...yiiiihaaa, nu kör vi!!!

Ha det gött i skidspåret!!/Helena

Forskningsdags!

Visst är det fantastiskt med empiriska studier! Just nu pågår ett mycket intressant forskningsarbete i det Wälivaaranska hemmet kallat "Tre barn testar livet utan tv-spel/datorer under en vecka", och den data som hittills framkommit är högst intressant!

 1. Deltagarna har bl.a. tagit sig för att leka på "gammalt hederligt vis" (dvs lek utan att befinna sig framför en skärm)

2. Vissa av deltagarna har uttryckt att vi är "världens sämsta och nördigaste föräldrar ett flertal gånger"

3. En av deltagarna försökte muta ena vårdnadshavaren med kontanter om hen fick spela

4. En av deltagarna bjöd hem en kompis i tron om att vårdnadshavarna då skulle tillåta spelande, vilket inte fungerade denna gång (nu sitter dom istället och socialiserar och samtalar och verkar ha roligt ändå...)
 

5. En av deltagarna föll i (krokidil)gråt vid middagen, hen lade även på hulkanden och gälla skrik...en minut senare sprang hen dansandes/skrattandes omkring och var på väg ut genom ytterdörren... 

6. Legobyggande och ritande på barnens eget initiativ är även fenomen som framkommit under dessa två dagar som studien pågått...

Ja det ska sannerligen bli intressant att se hur resten av veckans empiri kommer att se ut, kanske får vi se mer av den fria (utrotningshotade) leken? Mer socialiserande/samtalande, vad vet jag? Crazy är det iaf! :)

En härlig fredag...

...här blir man sannerligen bortskämd för fulla mått, Gustav fixar fredagsmiddagen och lillebrorsan Emil diskar bort...:-) livet är bra gött ibland...:-)

Trevlig helg på er allihop!

God fortsättning....

...till er alla!

Härliga juletid!

Äntligen är det juletider, nu passar det ju helt perfekt att göra de gamla traditionella julpysslen- att baka färdigköpt pepparkakshus och bygga julhus till katten- helt i sann "Ernst Kirchsteiger"- anda.....:-)

Finns det några snälla barn här...?

Livet är bra härligt när man får leva det tillsammans med barn! Har under den senaste tiden blivit överöst med komplimanger kring att min mammakompetens är tämligen hög av familjen Wälivaaras nätta barnaskara. Gustav gav mig en bild med internationell touch, Emil målar mammahjärtan i all sin prakt och idag när jag löste ett dragkedjeproblem på Elias jacka, så sa han "Mamma nu ska du få nånting", varvid han formade sina händer till ett hjärta. "Här får du ett hjärta för att jag älskar dig". Kan man annat än smälta så säg. Dessutom går alla tre barnen och lägger sig utan tjafs. Och så säger dom snälla saker mot varann, vill till och med gå ut och leka än fast det är kolsvart och sjukt lerigt ute. Helt otroligt, för att inte säga makalöst.

Än fast dessa tre är otroligt varmhjärtade och rara, så blir jag dock en aning fundersam, finns där en baktanke att hålla sig väl med föräldrarna så här i slutet av november, när tomten så väl kommer om en dryg månad? Vi föräldrar har nämligen fått ta del av kanske den längsta önskelistan, som i princip innefattar alla grejer i barnens hus-katalogen. För dessa tre lägger ihop ett och ett ganska snart- det är snart jul, då ska man vara snäll, mamma har en tomte-app som sänder skrik/bråk/jag vill inte gå och lägga mig-signaler till tomten vilket innebär att julklapparna kanske uteblir.....Ja jag vet inte, men liiiite underligt är detta rara och inställsamma beteende som barnen tagit sig an för tillfället. Men hursomhelst så är det härligt att höra att barnen kan vara snälla och säga så otroligt snälla saker till andra och varandra så vi föräldrar lever på att vi lyckats hyfsat bra i vår föräldraroll. Inte att tomten snart kommer och att mamma skickar mejl till tomten om dom tjafsar allt för mycket....

Lev väl allihop, och kom ihåg att vara snälla så ska ni nog se att tomten kommer i år också....:-)

Kram på er!

Lördagsnöjet....

..Heter "Jaga gris" skapat av Elias och blir troligen en storsäljare i framtiden. Jättekul spel, man måste bara akta sig för korsen, då får den som inte skapat spelet stå över ett kast, skaparen av spelet behöver inte det- "det är ju han som gjort det"... Buskarna är för övrigt genvägar så dom ska man försöka landa på...ett sällskapsspel som kan rekommenderas, så håll utkik i affärerna och köp det!!!:-)

Flås och potatisknölar.

Började dagen med att ta en löprunda runt broarna i Rickleå i det underbara höstvädret. Tror att jag är en löpare som springer bäst i kyla, för jag gjorde en riktigt snabb runda och idag vilket känns jättebra (hela sommaren har känts som en enda stor och tung uppförsbacke när det gäller löpandet, men nu har jag börjat komma tillbaka!!:-))  Hursomhelst, när jag kom hem från turen så hade jag en massa energi kvar så jag dök ner i potatislandet och tog upp de få och små potatisarna som fanns kvar i landet. Det var verkligen en ynklig skörd, det var också ynkligt med rödbetor, dill, persilja, squash och allt annat jag försökt odla i sommar. Även hönsen har börjat värpa mindre, men det är kanske höstens fel. Men jag frågar ändå mig själv - Är det mig eller den här sommaren det är fel på??? Nån av oss är iaf värdelösa på att få grönsaker att växa. Jaja, lite äpplen och svarta vinbär har vi dock fått så lite gött har vi fått att knapra på, men det är verkligen en otrolig tur att vi i dessa moderna tider inte behöver vara självförsörjande på mat för då skulle hela familjen Wälivaara dö hungerdöden inom två, tre veckor från dagens datum.

Har även städat och skurat och plockat inne så jag tycker att jag varit riktigt duktig idag, men nu tänker jag och Gustav se film och ta det lugnt resten av dagen- man kan ju inte vara hur flitig som helst ju!!!:-) 

Ha det så lördagsmysigt allihop. 

Potatisskörd à la svältdöden

Ett midnattligt inlägg

Så har det hunnit gå en vecka sen förra inlägget vilket innebär att jag lyckats genomföra/ leda ytterligare ett spinningpass. Jag inser att jag måste styra upp det här bloggandet bättre, jag är ju banne mig världens kassaste bloggare!!  Hursomhelst, jag lyckades med att cykla sönder cykeln- ja det låter tokigt men när jag skulle vrida på mer motstånd så hände nåt med den så att allt motstånd försvann. Snyggt jobbat säger jag. Hade jag varit lat så hade jag låtsats att det var tungt och jobbigt men det hade jag inte samvete att göra (och tar jag mig liks dit så ska det cyklas och svettas för brinnande livet). Så det blev till att hoppa av, hämta ny cykel och fortsätta cykla och svettas så drunkningsdöden kändes nära tillhands...Efter passet så drog jag på mig löparuniformen och sprang de 7 kilometrarna hem. Sen blev det te och kesomacka, och har man tränat nästan två timmar i ett ganska högt tempo så smakar te och macka otroligt gott....Den gastronomiska upplevelsen var total.

Vad händer annars då? Imorgon blir det till att tentaplugga för hela slanten. Har en massa oplöjd litteratur som handlar och skojigheter som bl.a. EU:s konstitution att ta mig an innan tisdag då det är dags för en högtidlig salstenta i ämnet.. Måste nog prygla mig själv i tvingande syfte för att lära mig allt- och för att hålla mig vaken!!! Dessutom borde jag ju faktiskt sova för att styra upp x antal timmar då man ska läsa om ovanstående ämne men just nu så är kroppen alltför hög på endorfiner efter kvällens motionerande just nu... Tur att det bor en liten nörd i mig som tycker det är liiite intressant med konstitutioner hitådit så det ska nog gå bra, och vad gäller denna otrötthet så antar jag att jag får skylla mig själv....Kanske ska man införskaffa en knölpåk och klubba sig till sängs. Ja så måste det nog bli. Knölpåken är så gott som införskaffad.

Nä nu blir det  till å tvinga sig till och sova. Godnattkramar på er alla, och en extra till de som i dagarna har förlorat en närstående. Tänker på er. Kram och godnatt.

Kvällens mantra lyder:

...Ikväll är en bra dag att hålla spinningpass för kända och okända människor.*
 ...Ikväll är en bra dag att hålla spinningpass för kända och okända människor.*
 ...Ikväll är en bra dag att hålla spinningpass för kända och okända människor.*
 ...Ikväll är en bra dag att hålla spinningpass för kända och okända människor.*
 ...Ikväll är en bra dag att hålla spinningpass för kända och okända människor.*

(*HJÄÄÄLP, hur ska detta gå??!!)

Man vet att man luktar gott..

.....när man efter ett tungt och svettigt lagårdspass (dagens doft var en blandning av nyförlöst kalv, mjölk, ensilage, svett och kodynga...)går in på Ica, köper sina äpplen, lägger dem på bandet för att betala, varvid kassörskan tar äpplena och luktar på dem och utbrister "Äpplena luktar lite skumt, skulle bara kolla att de inte var ruttna".

Jag är sannerligen en dam med klass jag.
 

Zzzzzz....

Tröskningen är i gång för fullt vilket resulterar i kvällströtta killar...:-)