Att överleva eller inte, det är frågan.

Idag så bjöd våren på en liten utmaning under dagens löprunda, Rickleåån forsade som bara den och jag trodde att vi skulle spolas bort över till Finland om vi skulle försöka ta oss över. Jimmie och Hunden insisterade dock på att vi skulle ta oss över med livet i behåll så det var bara att hoppa, och jag undgick faktiskt drunkningsdöden och tog mig mot alla odds över torrfotad. Inser nu att jag också kan prestera rätt så bra om jag ser bara döden i vitögat...ja kanske ska man införa några fler dödsutmaningar så jag börjar tänja på mina egna inre prestationsgränser- blunda medan man springer över E4:an, simma över ricklaån på det ställe där det är som mest underströmmar är moment jag sannerligen ska fundera på att ta inpå mina löppass. Vad ska man ha adrenalin till om man aldrig får använda det? Ja nog ska jag se till att komma i form i sommar, om jag så ska dö på kuppen!!(..ehh, troligen blir det så om jag testar mina nya moment- jag brukar inte ha tur i spel, så rysk bilroulette är nog inte en utmaning som funkar i längden för mig, inte heller momentet simma i starka dödsströmmar, för jag simmar ungefär lika bra som en vingklippt, överviktig gammal höna...)

Ja, vi ser väl om jag överlever, till dess, ha en riktigt trevlig och torrfotad helg! /kram, Helena