Då var vi hemma från sjukhusvistelsen. Elias har fortfarande feber och är jättetrött, men nu får han åtminstone behålla det han stoppar i sig så förhoppningsvis kommer han att piggna till inom ett par dagar. Jag tycker att han gärna får piggna till så snabbt som möjligt, det är förvisso ganska mysigt att han vill sitta i knät och bara vara, det värsta är att jag inte får så mycket gjort- kan bara sitta och titta på hur gräsmattan blir "balningsbar", (gräsklipparna är dock trasiga så man kan ändå inte klippa den), vi har inte satt potatisen, eller sått grönsakerna än heller, och så vore det ju bra om man kunde hjälpa till i lagårn också.. Elias börjar även själv bli less, han ska enligt honom själv också jobba, så ingen av oss har egentligen varken tid eller lust med sjukdomligheter just nu. Varför kan vi inte bara få bli friska. *suck.
För övrigt så lyser träningsvärken med sin frånvaro. Hur sjukt är det att inte känna någon som helst träningsvärk efter 11 timmar på en cykel? Jimmie mumlar om att vi "körde för sakta", och att vi till nästa år ska satsa på en sub9-grupp (man cyklar med en grupp som har som mål att ta sig i mål på under nio timmar), men det tycker jag låter lite för sinnessjukt för min smak. Jaja, vi får se om dom sinnessjuka tankarna smittar av sig på mig så småningom eller inte. Troligen står jag emot, men man vet aldrig.
Nä, nu blir det till att röja i tvättstugan lite medan Elias sover i väntan på att Jimmie kommer hem och byter av mig. Då ska jag ut och löpträna även om klockan hinner bli tre på natten så ska jag ut! Och kanske, kanske kommer Eliasälsklingen att bli piggare till i morgon så vi så smått kan återgå till de ganska trevliga vanligheterna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar